- Inredning - Trädgård - Recept - Feng Shui - Välkommen till Granne med Selma!


Visar inlägg med etikett Funderingar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Funderingar. Visa alla inlägg

söndag 9 april 2023

VAD MÅR DU BRA AV?

Vacker utsikt på väg till mitt arbete. 

 Jag vet så väl vad jag mår bra av. Ändå gör jag så ofta annorlunda.

Vad är det som gör att det blir så? Brist på karaktär, disciplin, vilja eller förmåga? Eller kanske förnöjsamhet över det som är som det är?

Påsken innebär möten, mat och mycket fika. Det blir mindre av träning, trädgård och ta i från tårna.

Helt rätt men ändå inte det som den fysiska kroppen mår bäst av. Psyket däremot mår prima.

Det är väl den välbekanta balansen som jag förmodligen behöver och efterfrågar.

Det här mår jag bra av:

  • Smörja in mig efter duschen - händer typ aldrig.
  • Använda tandtråd - händer ibland
  • Morgonpromenader innan frukost - händer typ bara på sommarsemestern
  • Sockerfritt fika - händer oftare än förut men inte alltid
  • Dricka mer vatten - händer i perioder. Att det ska vara så svårt!
  • Trädgårdsarbete- händer ofta
  • Lägga mig runt 22.00 - händer nästan alltid. Även på helgerna.
Vad säger ni? Hur ser era må bra- listor ut? Och gör ni det ni mår bra av eller inte?

Kram 
Sussie



fredag 20 januari 2023

~ FREDAGSKÄNSLA ~

 

Nyss hemkommen från ännu en arbetsvecka. Dagen har tillbringats tillsammans med universitetet som leder en professionsutbildning jag deltar i. Känner mig dränerad, fast på ett bra sätt. Uttömd, men ändå helt påfylld. Häftig fredagskänsla som jag gärna vill stanna kvar i en stund . Mer  rajtan tajtan än så tänkte jag inte fylla min helg med.

 Apropå rajtan tajtan. Jag är för övrigt en helt ominglig människa. Social är jag, tycker om att umgås gör jag, men om uppdraget någon gång är att mingla bland okända, då har jag verkligen inga skills alls. 

Det här tänkte jag fylla min omingliga helg med:

  • Baka mer av brödet. Jag har lovat dottern en laddning och det är självklart prioriterat.
  • Omplantera en del av de sådder jag planterade .på årets första dag. Kål, chili och paprika behöver annan jord och mer näring nu.
  • Måla färdigt (förhoppningsvis) panelen i sängkammaren. Jag kommer att göra ett eget inlägg om hur vi byggde den, för er som kanske vill bli  inspirerade att bygga en egen spegelpanel.


Kom precis på att jag måste försöka hålla mitt nyårslöfte vid liv också. Finns det någon läsare som vill tipsa om vad det skulle kunna vara så får ni gärna kommentera. Själv fick jag en tanke om att låta bloggen bli lite mer av en personlig, men inte privat, betraktelse- och minnesbank med fler bilder på människor i den.  

De flesta bilder är valda för att ni läsare ska serveras skrollvänligt bildmaterial som ändå blir en minnesbank för oss som lever i det som visas.. Men, hur kul är egentligen en bild på en blombukett ? 


Kram

Sussie



onsdag 18 januari 2023

~ 3 ONSDAGS-OJ ~


Från tiden det begav sig. När stallet på vår gård var ett café och det alltid fanns fikabröd hemma, vare sig det var onsdag eller fredag.

OJ! nr 1

Oj, som jag tycker om onsdagsfikat på jobbet! Alla arbetsplatser jag jobbat på tidigare, har haft lite extra trevligt fika på fredagar. Vi har istället infört onsdagsfika. Så himla trevligt med ett litet mittiveckanmys. På fredagar myser nog många lite extra ändå när de kommer hem. Begreppet fredagsmys har ju till och med fått ett eget namn och finns med i Svenska Akademiens ordlista. 

Den här bilden på sonen symboliserar både en känsla av att ha roligt och att tiden går fort. Älskar den här bilden! Tror inte att det finns nästan någon bild från den tiden där inte någonting på sonen är suddigt. En hand eller en fot. Full fart, alltid glad! Egenskaper som fortfarande sitter i.

OJ! nr 2

Oj, är det redan onsdag?! Känslan när jag upptäckte att det redan är torsdag imorgon. I min hjärna trodde jag hela förmiddagen idag att torsdag är i slutet av veckan. Dit är det långt kvar. Stämmer ju inte riktigt. Det går fort när man har roligt.


Den här bilden är visserligen ingen bild på en bil som inte är i diket eller en väg som är halkig och slirig, men det är en bild som jag tog en morgon alldeles nära mitt arbete. Tycker så mycket om den i all sin enkelhet.

OJ! nr 3

Jag har ganska lång resväg mellan hem och arbete. Slingrande småvägar och mycket vilt. Sällan mötande trafik och dålig täckning på vissa sträckor. Hamnar man i diket så känns det som det kan ta ett tag innan man får hjälp. I morse var det inte kul på vägen. Så slirigt, halkigt och moddigt. Det som brukar ta knappt en timme att köra tog 20 minuter längre i morse. Oj, så skönt att maken körde och att vi inte hamnade i diket.


Kram 

Sussie

fredag 6 januari 2023

Varför ska man blogga?



Det är verkligen fint ute just nu. Kombinationen falurött och vit snö tilltalar mig lite extra mycket. 


Nu har det gått några dagar sedan jag började blogga igen och det känns som om inspirationen stegras hela tiden. När jag gör bloggpaus så tenderar den där pausen att bli lång och längre för varje dag som går Då samlas prestationsångest i magen och fingrarna får skrivkramp. Nu vill jag verkligen hålla i det här eftersom jag har saknat det ofantligt. Jag inser det nu när jag har motat bort prestationsångesten. 



Odlingslådor och tomathuset i köksträdgården ligger inbäddat i ett värmande snötäcke. Om bara ett par månader ser det helt annorlunda ut här. 

Men vad är det då som är så kul med att blogga? Varför börja igen efter 1,5 års paus? Är det ens någon som läser bloggar längre?

Här kommer svaret: 
Innan jul kände jag att kroppen behövde vila, själen behövde vila, hela jag behövde vila. Vila är ju dock inte bara att lägga undan krav en tid. Du behöver ju också fylla på med något som ger energi. Jag ställde helt enkelt frågan till mig själv om vad som tillför energi och kom fram till följande:

Jag tycker om att skriva och älskar ordets förunderliga kraft. Ord kan läka  och glädja men också såra och skapa tvivel. Att vara varsam med vad du förmedlar och hur du gör det, är ett av livets allra viktigaste statement. Att skriva små texter som är bara mina är som mindfullness för mig. Ibland är de där texterna mest bara lite svamliga, ibland rent av informativa kanske också inspirerande, men de finns alltid där och de pockar på. 



Jag hittar hela tiden vackra vinklar, fina vrår, inspirerande platser  - både hemma och på andra ställen - och de där ögonblicken tycker jag om att spara genom att fotografera dem. 

Tänk så mycket fint vi har omkring oss! Ytligt, nu när världen ser ut som den gör med krig och elände tänker kanske någon och fnyser över en bild på ett snöbeklätt träd . Själv är jag glad över att fortfarande hitta liv och finheter i små och förunderliga ting, som motvikt till allt de där. Jag behöver det för balansen. 


Så glad över staketet som vi byggde i höstas och som ramar in den påbörjade blomsterträdgården. Det känns ombonat och fint.


Sen tror jag mycket på delakulturen på nätet. Finns det tips, idéer och kunskap som andra kan hitta inspiration i så delar jag gärna med mig av det. Jag har ju själv hittat så ofantligt många kloka ord och vacker inspiration på nätet i både bloggar och på instagram. Min egen pyttelilla blogg är ett payback för den som villhöver det. 

Just det här inlägget är mitt absolut bästa payback någonsin. Inlägget har hittills visats för nästan 73 000 unika läsare spridda över hela världen (unik betyder att en IP-adress registreras enbart en gång oavsett hur många gånger den än klickar in sig på sidan).



Huset från baksidan.

Sist men inte minst så är bloggen en samling minnen om ett hus, en familj, en renoveringsresa,en livsbetraktelse och förhoppningsvis en inspirationsplats  till alla som vill läsa oavsett om det är familj, vänner eller en okänd fransos som gillar att riva granar inför jul.

Välkommen tillbaka till bloggen! Om du visste så glad jag är över att se dig här.

Sussie

onsdag 4 januari 2023

Hold your horses



Tjugondag Knut dansas julen ut hos oss   Inte före det. Kanske julen till och med får stanna nån dag över tjugondag Knut.

Jag älskar julen! Det röda, dofterna, pysslet, gemenskapen, matbestyret, traditionerna och blommorna.

Förra året hade jag kvar en lysande  julstjärna i fönstret så länge att jag kom på mig själv med att tycka det blev pinsamt över vad förbipromenerande grannar skulle tänkas säga när de traskade förbi. 

Fast egentligen är jag nog rätt säker på att ingen av våra grannar skulle bry sig nämnvärt över en lysande julstjärna som jobbar övertid. Våra grannar är klokare än så. De bryr sig helt säkert mer  om Ukraina eller miljön än om jag låter en julstjärna hänga kvar eller inte.

Var sak har sin tid. 

Jag vill fortfarande känna julledighet, bli påfylld av röd färg i allt det dystert mörka, det kalla, när ljuset ännu inte kommit tillbaka och minusgrader gör händer stelfrusna och näsan kall och snorig.

Var sak har sin tid. 



söndag 27 september 2020

Jag brukade älska att baka...

Hej alla!

De flesta av er kanske vet att jag har haft ett eget kafé på gården. I vårt gamla ombyggda stall har jag bakat tusentals kakor, bullar och en och annan tårta. 

I stallet har jag bakat klassiker och även skapat egna bakverk som till och med smakats av kungligheter.

För något år sedan tog det stopp!

Och glädjen i att baka förbyttes till något nära förknippat med ångest. Eller ja...åtminstone ett väldigt starkt motstånd till sysslan.

Jag har bjudit på köpebröd de senaste två åren när vi har haft besök. Köpebröd och dåligt samvete. Dåligt samvete för att jag har känt förväntan hos besökarna som jag inte orkat leva upp till.

"Här kommer vi hem till en person som minsann haft eget kafé där hon bakade allt och så får vi köpebröd från matbutiken... Hur gott tror hon egentligen att Ballerina är...?"

Tankar som nog endast funnits i mitt egna huvud men ändock där.






Jag hittar fortfarande på ursäkter för att slippa baka. Alltifrån "Jag måste ha städat i köket innan jag ställer mig och bakar" till "Jag har inte tid, jag måste jobba undan det här.... och det här... och det HÄR först".

Men ibland får jag ett fönster i all den där påhittade bortförklaringscirkusen. Igår var en sådan glugg öppen och jag gjorde en äppelkaka. God och uppskattad blev den och jag hittade ett litet uns av glädje igen

.

Jag hoppas bakglädjen kommer tillbaka fullt ut längre fram. Jag har saknat känslan av lyckan i ett välgräddat matbröd, hemtrevnaden i dofterna och njutningen i att trilla en liten söt småkaka.

Jag antar att när kraven på leverans under tidspress inte längre finns så kommer det att kännas annorlunda och jag antar att kroppen måste skapa nya minnesspår först.




Sist men inte minst: Tack alla ni som kikar in. Det är så kul att blogga igen! Ni gör skillnaden <3

Dag att ta tag i söndagen. Jag hoppas jag blir färdig med allt målande av bokhyllorna i biblioteket idag. Längtar så mycket efter att få fixa och måla i salen som står näst på tur i vår lilla uppfräschningsrunda här hemma. Vad hittar ni andra på?

Kram

Sussie

söndag 9 augusti 2020

Hej alla fina!

Det känns ju onekligen lite konstigt att sätta sig ner och skriva ett blogginlägg efter att ha haft ett så långt uppehåll, och innan dess, ett mycket sporadiskt bloggskrivande under en lång period. Men nu känns det i hjärtat som att jag verkligen vill komma igång igen.

Men vad var det egentligen som hände och varför slutade jag?

Jag började blogga av en slump 2007. mest för att jag ville ha en dagbok över allt som vi gör och har gjort på vårt älskade hus och i vår älskade trädgård. En digital minnesresa. Ni vet, man glömmer så fort.

Sen rullade allt på i en otrolig fart. Jag fick en idé om att hålla gammaldags kafferep hemma på gården, i vårt hus, och la ut ett inlägg om det på bloggen. Tidningar och människor hörde av sig och ville komma. Vi hade kafferep i Stavik under ett par års tid ända tills barnen sa ifrån. Det var inte alltid jättekul att ha främmande människor i vårt hus som satt överallt och fikade.

Så vi byggde om stallet på gården och utökade verksamheten med helgkurser i feng shui, temainriktade kafferep, sommaröppet kafé och ännu fler reportage, tv-sändningar och radiomedverkan.

Så galet många underbara människor som gjorde att allt blev så där roligt och utmanande och stundtals också väldigt, väldigt stressigt. Hela tiden har jag arbetat heltid med mitt ordinarie jobb och bakat på nätterna. 

2014 bytte jag jobb och arbetskommun. Började pendla två timmar/dag och tiden blev knapp. Och plötsligt blev jag ganska trött på att ständigt vara "offentlig" även om det ju naturligtvis inte kan jämföras med de som verkligen lever i rampljuset. Men jag minns än idag när en kompis ringde och sa: Gud, va kul! Jag läser om dig i den här bakningstidningen! Men eftersom jag levde med journalister som deltog på säkert 20 kafferep visste jag inte ens om att det skulle säljas till just den tidningen. Min känsla var att jag började tappa kontrollen över mig, mitt och vårt. Jag ägde på något vis inte processen helt själv längre. Jag har förstått att det är viktigt för mig. Att äga processen för att fullt ut kunna stå för vad som händer på vår gård, i vårt hus, i vår trädgård och med min familj.

Någonstans där började jag också känna mig ganska sliten. Och i ärligheten ganska trött på mig själv. Jag tyckte att jag syntes överallt , för ofta och för mycket. Hur intressant kan kakor serverade i ett ombyggt stall egentligen vara?

Och så tystnade jag. Gjorde några halvhjärtade försök med bloggen, men kände ingen glädje, bara trötthet. 

Men nu. Nu har jag landat. Nu kommer jag att återigen att börja blogga för att få en fin digital minnesbank över det som händer på vår gård i Östra Ämtervik. Vem vet vad som händer i framtiden. Skulle något roligt dyka upp som jag inte är beredd på så kommer jag att vara bättre förberedd, bättre rustad och framför allt: bättre på att ta hand om mig under tiden det sker. 

Jag hoppas ni vill återuppta kontakten med Granne med Selma. Att ni ska känna er lika välkomna hit som ni alltid varit. Vi tar det lugnt och fint. Inga måsten. Bara njutning.

Ser ni förresten att jag uppdaterat loggan och bloggens layout?  Börjas det på ny kula vill jag göra det rejält.

Största kramen

/Sussie


söndag 3 februari 2019

Söndag är vilodag och krämdag

Idag är det skön söndagslunk som gäller. Efter många år i full fart har jag den hårda vägen lärt mig att lyssna på kroppen och idag säger den: Ta det lugnt! Veckan som gått har nämligen varit minst sagt intensiv.


Måndagen innehöll möten och tågresa till Stockholm på kvällen. Trevligt, trevligt men hjärnan måste vara på topp. Hinner köpa med en ansiktsmask i Karlstad som jag planerar att hinna lägga när jag äntrar hotellet i huvudstaden senare på kvällen. Tisdag innehöll möten med andra skolkommuner i Skolverkets regi. Och så tågresa hem på kvällen, snabbt hem, packa om väskan och sova lite. Ansiktsmasken har ännu inte hunnit läggas. Jag tänker att jag tar den på onsdag kväll eftersom jag ska ligga borta även då.

Onsdag morgon, nytt ställe att checka in på för tre dagars utbildning. Utbildningen är SÅ bra och SÅ intensiv. Ansiktsmasken blir inte lagd men det är två nätter till på hotell så än finns det tid.


Torsdag och fredag svischar förbi. Vi studerar skoljuridik och jag får många nya, fräscha infallsvinklar på det jag jobbar med. Ansiktsmasken har jag glömt men minns den på fredagskväll när jag kommit hem och sitter trött och nedburrad i gosig filt framför tv:n. Fast nu lockar den inte... jösses så trött jag är efter en vecka på språng. Lördag är bättre. Då kan jag lägga den på dagtid, i dagsljus. Vad nu det ska spela för roll... så långt reflekterar jag inte. Lördagen kom och näej - ingen tid för ansiktsmask då heller!

Nu är söndagen här och jag ska faktiskt spendera någon timme med mig själv och ta hand om glåmig och vintertrött hud idag. Nu är det dags för ansiktsmasken. Och den nya ansiktskrämen jag också köpte i måndags. DEN har jag verkligen glömt bort! Det är roligt att vara på språng, träffa nya människor, utbyta jobberfarenheter och utbildningsångest tillsammans med andra i samma arbetslivsläge. Men när man får tillfälle att stanna upp och varva ner så gäller det att göra det fullt ut. Njuta av små saker av stor betydelse. En god fruktsallad med kokosgrädde, en bortglömd ansiktsmask, en lyxig ansiktskräm, en visit hos hönsen för att se att de är okej. Älsk på söndagar!


Gillar mina stolsdynor i matsalen. Hopplöst otrendigt, på gränsen till tantvarning men åååh säger jag bara!


Underlägg här
Kram Sussie

söndag 7 december 2014

Andra ~ ADVENT ~


 
 
Jag är en analytisk person, det vet jag om. Ibland kan jag komma på mig själv med att se på min omvärld ur vinklar som andra kanske viftar bort som för djupa eller rent av lite värmländskt stõlliga.
Det är okej.
Vi har alla våra egna sånger som vi dansar bäst till.
 
 
 
Ta det här med mål, och vägar dit, till exempel. Om målet är att ljus ska brinna gör det ju ingenting om inte alla ljus är likadana. En del kan ju för ögat se anskrämliga ut på grund av att de använts ofta och har varit med ett tag. En del kanske rent av skulle säga "sådana där ljus passar inte in här".
 
Men de lyser ju lika mycket som alldeles nya, fräscha ljus.
Och målet är ju uppnått lika fullt.
 
Så ser jag på människor också.
 
Om vi är överens om målet är det helt okej att vi ibland gör på olika sätt för att nå dit, så länge ingen skadas eller blir utsatt på vägen.


Så skönt om vi alla kunde räknas, trots våra olikheter. Så vackert att få vara unik.
 
Ja, ni förstår ju att en del kan tycka att jag nog är en väldigt djup person som kan hamna i filosofiska tankar utifrån att ljusen brinner olika beroende på i vilken miljö de står i.
Det är okej.
 
Jag dansar gärna efter både min egen och andras sång.
Pipan däremot, den skulle jag aldrig falla mig in att dansa efter någon annans.
 
Kram Sussie
 
 
 

söndag 21 september 2014

Nytt jobb


Söndagar brukar innebära småpyssel här hemma. Tvätten ska strykas, golvet ska dammsugas. Blogginlägg ska skrivas. Kommande arbetsvecka ska planeras.

Fram tills i mitten av november jobbar jag kvar som samordnande specialpedagog i Sunne. Efter 25 år i samma kommun byter jag sedan arbetsplats, arbetssysslor och arbetskamrater. Mitt nya jobb kommer att innebära pendling, personalansvar och en helt annan yrkestitel. Ur mina ögon sett ~ ett drömjobb. Sådana växer inte på träd och  jag är så hjärtinnerligt glad och tacksam över att min dröm blivit verklighet.
Kanske är det så, att man får i livet, vad man har mod att fråga efter.

Kommer  ni att märka av det här? Jo, det tror jag. Jag kommer inte längre att ha samma möjligheter till ledighet på sommaren. Kanske måste jag begränsa öppettiderna i Stallet ännu mera. Jag kommer helt enkelt inte att kunna lägga lika mycket tid på mitt företagande längre. Och det känns okej. Jag har stött och blött detta under en mycket intensiv period i våras när allt drog igång och känner mig bekväm i beslutet.

Jag kommer fortfarande att erbjuda kafferep, kaffestunder och feng shui. Skillnaden är bara att jag inte kommer att kunna säga ja lika ofta. Livet behöver inte vara antingen eller. Det kan vara både och.

Kram Sussie



söndag 23 mars 2014

Lantligt, New England eller Herrgårdsstil?

Eller helt enkelt en blandning av allt?

Utåt sett kan jag nog verka ganska så målmedveten och beslutsam. Det beror på att jag - innan det kommit så långt - haft många inre dialoger med mig själv om hur jag ska ställa mig i frågan. Stort som smått. Jag är helt klart en analyserande person.

När jag väl bestämt mig , då har jag inte bara bestämt mig utan då är jag också bestämd! Då vet jag vad jag tycker. Då har jag vänt och vridit på alla alternativ.

Just nu velar jag.

Ska man titta på det ur feng shui-perspektiv hänger allt ihop. Hemmet speglar mitt mående, mina mål och mina visioner. Jag tittar mig omkring här hemma, och ser att jag omger mig med en massa olika stilar. En påse gott och blandat so to speak. Lite spretigt, ganska genomtänkt och väldigt mycket Sussie Eklund.

~ Och precis så är det med mitt liv också ~

Jag håller på med så otroligt många olika saker som spretar men som ändå är (ganska) genomtänkta och framför allt är väldigt mycket Sussie Eklund.

Frågan är nu:

Ska jag fortsätta spreta? Eller ska jag ta mig samman? Ska jag inreda i New England 
som på verandan?



Eller ska jag inreda lantligt? Som i hallen?


Eller ska jag gå hela vägen ut med herrgårdsstilen? Som i köket.




Och som grädde på moset ska ni veta att jag vissa dagar säger till min tålmodige man:

- Ska vi ta och bygga nytt? Ett litet, sprakmodernt hus utan en enda kurvig list, bara raka linjer, lättstädat och funktionellt?

Jag antar att det lär fortsätta spreta här hemma. Inte för att jag egentligen har svårt att bestämma mig utan för att jag nog trivs bäst så. Men man undrar ju lite hur det uppfattas. Målmedvetet eller veligt?

Själv är jag inte heller säker. Men när jag väl bestämt mig för hur jag vill att det ska framstå, då har jag diskuterat färdigt med mig själv och lär framstå som världens mest målmedvetna person.

Ridå!

Kram Sussie

tisdag 31 december 2013

2014


Nix!
Jag gör ingen tillbakablick på 2013. Det har på alla sätt och vis varit ett väldigt bra år, men jag är mer framåtblickande som person överlag, så jag tänkte bara checka av förra årets lista mentalt. Jag inser att jag levt som jag förespråkade förra året. Jag har gjort det jag lovade mig själv att göra.

Här kommer istället 2014:s nya löften:

En dålig vana jag ska bryta
2014 ska bli året då jag lägger ifrån mig nycklar och mobiler på ett bestämt ställe när jag kommer hem. Så mycket frustration och tid jag kommer att spara när jag slipper springa runt på morgonen och ilsket leta efter sakerna.



En ny förmåga som jag skulle vilja lära mig
Jag skulle vilja springa en mil på 40 minuter. Så! Då var det sagt.



En god gärning jag vill göra
Jag vill fortsätta att göra små saker i vardagen för min familj och mina vänner. Oväntade saker som förhoppningsvis betyder en bättre dag för alla: fikastund med alldeles nybakade, fortfarande varma bullar, uppmuntrande ord till människor som förtjänar att bli uppmärksammade. Små saker med stor värme bakom.



En plats jag skulle vilja besöka
Destination betydelselös bara det är varmt, soligt, relaxande och innehåller bad.



En bok jag skulle vilja läsa
Analfabeten som kunde räkna av Jonas Jonasson



Ett projekt jag kommer att ta tag i hemma
Huset ska målas om under 2014. Jag tycker fortfarande väldigt mycket om den kulör vi har, så det blir nog inget byte av den. Men man vet ju aldrig...



Motto för det nya året

Var rädda om er!
Låt 2014 bli ett bra år för oss alla.
Kram Sussie

söndag 6 januari 2013

Mobil bloggning

Jag har aldrig testat att blogga från mobilen förut men någon gång ska ju vara den första.
I morgon börjar vardagslunken igen. Här hemma njuter vi av att få sitta nära , småprata och tända ljus.
Blev lite filosofisk när jag fotade ljusstakarna på köksbordet.  Alla så olika men ändå passar de så fint ihop. Alla sprider de ljus på sitt eget lilla vis. Precis som medlemmarna i en familj.
Kram Sussie

torsdag 27 december 2012

Don´t look back!

You are not going in that direction.

Nog hade jag tänkt att göra en återblick av året som gått här i bloggen. Men sen tänkte jag om.
Något litet om året 2012 ska jag ändå försöka mig på att återge.Jag tänkte lista saker som jag lärt mig/kommit till insikt om, istället för att återge året i bildform från gamla inlägg som brukligt är bland bloggar.

Varsågoda!

Här kommer listan:

  • Jag har lärt mig måla med akrylatfärg. Det är annars något som jag verkligen hatat förut eftersom jag tycker färgen är för "kort" och lämnar spår av penseln efter sig. När det nu nästan inte finns oljefärger att få tag i längre och jag ibland inte orkar instämma i den saliga kören om linoljefärgens förträfflighet, känner jag att... mjaaaa... det torkar ju supersnabbt och det luktar inte och det duger på vissa saker. Faktiskt!
 
  • Jag ska verkligen, verkligen, verkligen så tagetes till våren. Nu får det vara slut på  gnäll i september över att jag inte har några mustiga höstfärger i trädgården. Fast jag kanske inte satsar på illorange utan lite mer sammetsrödbrun. Typ!

Foto av Zac Wolf Photography

  • Jag ska julpynta mitt hus veckan innan första advent. Det skulle jag aldrig gjort i år - eller något annat år - om det inte varit för att det skulle göras julreportage här hemma. I år har julstressen varit obefintlig mycket tack vare det. Jag har njutit av att pyssla, att baka, att njuta istället för att dessutom behöva julstäda också. Lite lagom tid till dammtorkning och dammsugning i december funkar kanonbra. Lovar!
 
  • Och köper man julstjärnorna tidigt (innan advent) så är risken att de fryser ihjäl mindre på vägen hem från blomsteraffären. Mina julstjärnor lever än vilket är en bedrift från min sida (vilket i och för sig gäller alla blommor som överlever hemma hos oss). Yay!

  • Jag gillar fortfarande att blogga fast det snart är 6 år sedan jag startade.  Jag längtar efter att få fortsätta skriva och visa mina foton i bloggen även om jag ibland undrar hur det fortsatt ska kunna göras nytänkande och fräscht. Nästan varenda vrå i huset har jag ju redan skrivit om.  Ibland får jag för mig att starta en ny blogg med namnet "Granne med Selma bakom kulisserna". Jag menar, det luktar ju inte nybakat eller är inredningsvackert jämt här hemma! Ärligt!

Kram Sussie

söndag 9 september 2012

Filosofiska tankar


Ibland skulle jag vilja stoppa tiden. Ganska ofta är det så faktiskt.

Jag tillhör den där sortens människor som kan bli alldeles vansinnigt lycklig av små, små saker. Som att det växer digitalis som frösått sig själv alldeles vid stallknuten. Tänk, att det har blommorna kommit på själva: Där vill vi bo!
Inte hade jag kommit på idén att plantera dem där inte. Tänk att en blomma, som inte blommar förrän nästa år, kan få mig så lycklig!

Oj, kanske några tänker. vilken djup och filosofisk person hon är. Den där Sussie.
Men tänk det tror jag inte att jag är. Djup och filosofisk.

Nej, jag tror att jag är ganska vanlig faktiskt. Men jag har bestämt mig för att hitta saker varje dag som gör mig glad. Och det fungerar!

Jag är sällan ledsen. Det är jag glad för :-)



Idag har jag avbokat en sak i min kalender.
Innan jag bestämde mig för att göra det, kändes det jobbigt. Hur ska jag orka? Hur ska jag hinna? Hur ska jag göra?
Efteråt känns det bara bra. Jag har bytt stress mot vila och ja mot nej. Och plötsligt kom lusten och energin tillbaka.

Tänk, vad lite grubbel kan vara bra ibland!
Stor kram till er alla som kämpar för att få ihop ert livspussel!
/Sussie

tisdag 7 augusti 2012

T.A.C.K.S.A.M.


Snart är mitt sommarlov slut. Nu återstår bara denna vecka, sen är det skolstart och jobbet som specialpedagog väntar.

Fast sommaren regnat bort och jag har haft mycket att göra i Stallet, så känns det som om jag varit "ledig" länge. Jag är lyckligt lottad.


Mig kvittar det (nästan) hur vädret är. Jag lägger ingen energi på att gräma mig över det. Vissa saker kan jag inte påverka och det finns något skönt i det också.




Istället gläds jag över en rosbukett, ett vykort, ett telefonsamtal...Medmänniskor som ovetande om varandra  berikat mitt liv. 


Vykortet jag fick var personligt och budskapet tydligt - en tacksam gäst som visade sin uppskattning. Sånt är stort!

Telefonsamtalet kom från en annan nyfunnen medmänniska som gav mig kreativa tankar. Sånt är stort!

Och rosorna... De fick jag av en älskad make på vår 18-åriga bröllopsdag. Samma rosor som jag hade i brudbuketten. Sånt är stort!

Vad gör det då att sommaren regnade bort?

Kram Sussie