Så tar du sticklingar av dina Mårbackapelargoner

Det finns ett skimmer av mystik kring Mårbackapelargoner. De anses besvärliga.
De växer inte som man vill utan skjuter i höjden och blir rangliga istället för knubbigt välväxta.
De sköts som små bebisar och serveras både vatten och kärlek i överflöd.

Kärlek får de hemma hos oss också, men sen är det faktiskt lite si och så med resten. Jag behandlar dem utan minsta krusidull. Ibland är de snustorra, ibland tar jag skott av moderplantan så att det knappt finns något kvar av den.

Och faktum är att vi har ett bra förhållande, jag och mina Mårbackapelargoner. Vi vet var vi har varandra.

För några veckor sedan så köpte jag nya moderpantor. Nu har jag tagit sticklingar av dessa. Tre Mårbackapelargoner har blivit åtta.

Här är ursprungsplantan. Lyfter man på bladen hittar man massor av nya plantmöjligheter.

Det är nu som modet krävs för er som känner er lite (för) rädda om pelargonerna. Jag utgår från tanken att sticklingarna är viktigare än moderplantan. Då är det lättare att ta massor av sticklingar.

Som ni ser så har jag kapat moderplantan rejält. Av det jag kapade av blev det sedan tre kraftiga och fina sticklingar. Denna gång använde jag en vass kniv för att få fina snittytor. Sax är också bra (och ja... jag nyper av med fingrarna också. Som sagt: jag pjoskar inte. Det är liksom jag som bestämmer).

Så här ser en fin och livskraftig stickling ut. Som ni ser har den många blad. De nedersta ska bort så att det blir en bättre stam på sticklingen. De nedersta bladen ruttnar ändå så det är lika bra att ta bort dem direkt. Och så tar de onödig kraft från plantan som behöver lägga energi på att bilda rötter istället för att försörja blad med vatten och liv.

Jag sätter alltid ner mina sticklingar i jord direkt. De bildar rötter och rotar  sig utan att behöva stå i ett vattenglas först.

 

 

En del kanske sätter på en platspåse med lufthål för att hjälpa sticklingarna att rota sig. Det gör aldrig jag, det funkar ändå.

 

Nu är det bara att vänta och komma ihåg att hålla jorden lätt fuktig så att rötter kan bildas.

 

Lycka till med era Mårbackapelargoner!

Och kom ihåg: De är tuffa och tåliga! Och byt ut ordet ranglig till uppåtsträvande så kanske Ni ser på dem med andra ögon när det tar fart på fönsterbrädan. Annars är det ju bara att ta nya skott igen :)

 

Kram Sussie

Mårbackapelargoner

Idag har jag planterat om mina Mårbackapelargoner. Inte alla, för jag har ganska många, men en stor del av dem.

Förra året snålade jag och använde jord som inte innehöll så mycket näring. Resultatet blev pelargoner som blommande fantastiskt, men nästan utan några gröna blad.
I år satsar jag på bättre jord och hoppas att mina Mårbackapelargoner ska berika mig med några blad bland blommorna också.

 

Jag planterar alltid Mårbackapelargoner i lerkrukor.

 

 

Med åren har krukorna fått härlig patina.

De här kraftiga exemplaren är nya och ska få agera modersplantor i år. Först ska de rota till sig ordentligt i sin nya jord och sedan ska jag ta skott av dem.

Kram Sussie

Mårbackapelargoner i långa rader

Här står mina Mårbackor och trivs ute i Stallet!

I långa rader står de på parad, och tackar för solljus och vatten genom att nu börja blomma för fullt.

Ute i blomaffärer dyker det upp nya sorters "Mårbackapelargoner" varje år. Mårbacka Vit... Mårbacka Röd.... Mårbacka Mörk... Mårbacka Morfar...

Ibland undrar jag...

... om man klämmer dit ordet "Mårbacka" bara för att få folk att köpa.

 En "äkta" Mårbacka känns i alla fall igen på sina ljust rosa kronblad, något bleknade mot kanten, och rosa ståndarknappar med rostrött pollen.

En Mårbackapelargon är också mer starkväxande och har längre blomstänglar än moderna sorters pelargoner. Den kan till och med upplevas som ranglig. Men, det är lite det som är charmen med en Mårbackapelargon tycker jag. Den ska inte vara fast och trind och för hårt tuktad, utan mer fri i sin form.

På Mors Dag är det åter dags för kafferep hos Granne med Selma. Då kommer det att finnas Mårbackapelargoner till salu... om jag orkar skiljas från dem ;-)

Kram Sussie

BRA ATT VETA OM (MÅRBACKA)PELARGONER

 

Bläddrade igenom gamla kort och hittade det här på sonen som stolt poserade framför mina mårbackapelargoner i köksfönstret för snart 20 år sedan. Vi var lika stolta båda två vid det där tillfället. Jag över mina mårbackapelargoner och sonen över t-shirten han själv målat dit trycket på.

Stickling tagen av nyväckt Mårbacka vit.

Min kärlek till pelargoner är fortfarande stark. En garanterat livslång kärlek till blomman som tål det mesta utom för mycket daltande. Jag har överlag rätt god hand med pelargoner om jag får säga det själv. Förutom en sort som ständigt ger mig huvudbry och det är Dr Westerlunds. Jag vill så gärna, så gärna att den ska trivas hos mig. Så jag daltar och gullar och den dör och jag köper ny. Ett pålitligt kretslopp som jag alltid förlorar. Måste sluta dalta! Eller inse att doktorn faktiskt inte gillar att bo i Stavik.

Det har blivit några inlägg om pelargoner sedan jag började blogga 2007.

Det här inlägget är ett av de mest lästa inläggen av alla på bloggen:

Så tar du sticklingar av dina mårbackapelargoner 

Det här inlägget kanske också är kul att läsa om du gillar pelargoner lika mycket som jag:

Här kan du läsa om andra pelargonsorter jag gillar och om hur du  kan vara säker på att din Mårbackapelargon är äkta.

Vill du läsa fler inlägg om pelargoner skriver du bara ordet mårbackapelargon i bloggens sökruta längst upp till vänster på sidan.

Kram

Sussie

Trädgårdsinspiration

Min sista lediga dag, innan sommarlovet tog slut, besökte vi ännu en trädgård som deltog i Tusen Trädgårdar.
Under en hel vecka har jag gått som i en egen liten bubbla och bara låtit inspirationen sätta sig fast ordentligt i hela min kropp, så rädd för att bara rusa vidare mot andra inspirationskällor att jag inte ens vill göra ett blogginlägg för snabbt.

Ni vet, lite grann som när barnen var små och precis hade kommit hem från ett roligt barnkalas och ville åka till en kompis och leka direkt efter. Sällan eller aldrig fick de det, eftersom jag ville lära dem att stanna kvar i känslan av att ha haft en rolig eftermiddag och inte rusa vidare till nästa upplevelsekick.

Vi reste hit, till Furuvik i Storfors och kom till en trädgård som fick min trädgårdssjäl att finna ro för en lång tid framöver. Jag fann en trädgård som har svaret på alla mina önskningar.

Här kommer en bildkavalkad på något av det vackraste jag upplevt i trädgårdsväg:

Rosa Mårbackapelargoner i vita blomlådor.

I urnorna på trappen välkomnandes man av röda pelargoner. Ett bra trick enligt feng shui är att placera något som drar ögonen till sig vid ingången. En röd dörr, röda blommor... Ögat drar sig till rött och besökaren vet var ingången är placerad.

En rundel av buxbom innehållande rosor och heliotrop.

Stormhatt, phlox och borstnejlikor. På väggen en lila clematis som passar perfekt till husets gula kulör.

Vårdträdet är en kastanj.

Underbar kombo: Gullris och vad jag tror är en kornell kallad "Diablo".

Under framsidans kastanj möttes man av porlande vatten. En trädgård för alla sinnen.

Här bor kycklingarna.

Några månader gamla är det snart dags att få flytta till den stora hönsgården längre in i trädgården.

Fänrikshjärta gör gränsen mellan rakt och kantigt lite mer mjuk och romantisk.

 En trädkoja! Precis som vi har.

Ett av gårdens gästhus där man nästa sommar planerar för B&B.

Här fick jag ett bra tips! Om man gallrar ur lite mellan hostan och planterar en annan växt där -som t.ex. fänrikshjärtan - blir rabatten luftigare och tydligare.

Phlox i lila, rosa och vitt.

Genom denna rabatt går en liten stig. På våren är här sprängfyllt med påskliljor, tulpaner, scilla... Vilken ögonfröjd det måste vara.

Närbild av stigen.

Vacker kombination!

Ett vitt staket och en klarblå stormhatt. Det enkla är det vackra!

Det är inte bara växter som är vackra i en trädgård.

Växthuset var en hel upplevelse i sig. Jag tror aldrig jag sett så kraftiga Mårbackapelargoner. Vad är hemligheten?

Afrikas blå lilja kommer jag att försöka mig på nästa sommar. Den fanns planterad i krukor på flera ställen i trädgården.

Detaljbild från växthuset.

Här kan man sitta och mumsa vinbär. Lägg märke till den lilla stensättningen. Så lagom mycket!

Less is more, Öppna fria ytor är vackert. Och gräsmattan var just bara en gräsmatta. Jag upptäckte inte ett enda groblad eller en endaste maskros. När man tänker efter vilket enormt arbete det ligger bakom det, kan man ju inte bli annat än imponerad.

Köksträdgården.

Vem drömmer inte om en egen sandstrand?

Min tagetesfördom bleknar mer och mer.

Blommande näckrosor... say no more.

Mittemot trädgården ligger Lundsbergs skola.

Trädgården har en egen udde med en promenadstig längst ner vid vattnet..

Ordning och reda i kompostriket! En kompost för varje år. Tre år tar det från start till färdigt jordförbättringsmaterial.

På våren ser hönsgården ut så här. Massor av lökväxter och lyckliga höns!

Ett vackert stilleben. Renfana och rönnbär.

Hög klarbå stormhatt längst bak i rabatten. Framför är det planterat vit phlox och längst fram bortsnejlika i en mörkt, mörkt röd nyans. Nästan chokladbrun.

Dahlior som frösås i mars varje år. Lägg märke till det vackra läget med vattnet längst ner i trädgården.

En porlande liten fontän ger ett välkomnande hörselintryck precis framför huset. Natursten, hosta och ormbunkar bidrar till känslan av lummig, romantisk trädgård.

Mjukt rundade former gör att ögat vill se mer. Vad finns det bortom svängen?

Kram Sussie