Fördomar

Jag har fördomar.

• Jag tror, att jag inte tycker om gula blommor.
• Jag tror, att jag inte gillar tagetes.

Men jag jobbar på att försöka tvätta bort mina fördomar. Jag har nämligen köpt gula rosor. I år igen. Minsann köpte jag inte gula rosor förra året också.

För säkerhets skull köpte jag även vita rosor. Bäst att ta det lite easy i hjärnans förändringsarbete.

Sen var det detta med tagetes...

Varje höst saknar jag tagetes i min trädgård. När alla andra blommor börjar sacka efter och gå mot sin viloperiod, då sjunger tagetesen sin lovsång på högsta volym. När höstlöven sprakar i rött, gult och orange, då kompletterar tagetesen överdådigt och klämmer i med andrastämman i naturens symfoniorkester.

Fast inte i min trädgård.

Tji, fick du Sussie för att dina fördomar vann ännu ett år. Tji får man, när man fegar ur på våren och satsar på blommor i pastellfärger och vitt.

Och apropå fördomar. Jag gick i 41 års tid och trodde att jag inte tyckte om ischoklad. Attans så fel jag hade! Vilken tur att jag testade ischoklad för några år sedan, så jag fick rätta till min fördom! 

Eller nja! Kanske inte.

Så skönt det skulle ha varit om man hade sluppit stoppa handen i åtminstone EN godisskål på julens gottebord.

Kram Sussie

Tagetes- finblomma eller fulblomma?

ÄNTLIGEN!

Vårt bredband fungerar igen!

Men det krävdes två splittrar, en lagning av en åskskadad telefonledning och slutligen ett nytt modem innan det blev fart på det igen. Ett tag höll jag nästan på att ge upp.

  

 

Hösten är ljuvlig! Det är vackert med alla röda, bruna och orangea toner som börjar skifta fram. Favoritdekorationerna hemma just nu är rönnbär och nypon. Inga dukarpå bordet, bara fat med naturens gåvor. Känsla kostar inget!

Varje år tycker jag att tagetes är så vackert... på hösten. Men när det är vår skulle jag aldrig sätta tagetes i mina rabatter... Varför är jag så?

Man kanske skulle kunna fråga någon tagetesodlande vän, om man fick vara fadder åt någon kruka på hösten?



Titta! Ett helt tempel draperat med tagetesblommor! Bild lånad här.

Och den är rätt snygg i grönsakslandet också...

Eller varför inte i en krans?

Bild lånad här.

Vad tycker ni andra? Fulblomma eller finblomma? Ska jag tigga frö från min mamma och "go wild and tagetescrazy" nästa år?

Kram Sussie

P.S En tidningsdrake vill göra kafferepsreportage i Stallet. Jag behöver 6-8 personer som vill komma på exklusivt litet kafferep. Kanske är en av dem Du? Mer info kommer i nästa inlägg. D.S

Känner du din trädgård?

Har man en trädgård, har man aldrig tråkigt.

Visst är det lite slitigt, lite kämpigt och ganska tidskrävande att ta hand om den, men det är det värt.

Tusen gånger om.

Vår trädgård är stor. Det finns alltid saker att ta tag i. Hänger ni med mig på en liten trädgårdspromenad?

I höstas satte jag ner massor av lökar vid den uteplats där vi oftast intar vår frukost. Det blev lyckat. De olika sorterna harmonierar fint med varandra. Nöjd!

Tagetesrädslan är överkommen. Den första blomman har blygsamt kikat fram. Kanske är den lite rädd att jag ska halshugga den, jag som i alla år "hatat" tagetes.

Jag har planterat alla mina tagetes i krukor och kärl. Då kan jag lyfta bort dem ur synhåll om jag drabbas av tagetesrädsla igen.

Tydligen är det fler än jag som "gillar" tagetes...

Jag är inte helt säker på att det är snäckor som ätit upp dem, men misstanken är stor då det låg snäckor i jorden bredvid  plantorna. Tyckte precis jag hörde en rap också...

I två år har jag haft jordgubbar i blomlådorna. I år kör jag petunior och lobelia. Tråkigt kanske, men tacksamt och vackert. Satsa på bra jord till dina blomlådor. Det är inte världens enklaste jobb att blomma överdådigt i ett trångt utrymme. Jag har använt sk. U-jord.

Förra året planterade jag två vindruvor. En planta har överlevt vintern.

Lite roligt är det om man läser på informationslappen: "Mognar bra i Fryksdalen" Bättre anpassade plantor får man leta efter.

Höstens nyplanterade rosor klarade inte heller vintern. Nya är inhandlade och jag hoppas att de klarar den kommande vintern bättre. På plantaffären såldes de som "Scneewittchen". Nu har jag läst på lite i efterhand och risken är stor att jag köpt rosor som heter "Iceberg". 

En äkta Schneewittchen blir ca 70 cm hög och Iceberg blir 120 cm. På lappen står det att mina rosor blir ca 120 cm...

Det är tydligen väldigt vanligt att dessa två rosor förväxlas. Mig gör det ingenting. Jag köper efter hur de ser ut och inte efter namnet. 

Det gäller att vara uppmärksam i trädgårdsdjungeln!

Häromdagen uppmärksammade jag också min dillpion som blommar makalöst. Den är tidig, den är speciell och den får allas uppmärksamhet när den dundrar igång sin blomkaskad.

- Åh, har du en dillpion!?

- En dillpion skulle jag också vilja ha, men de är så dyra.

Och så har jag stått där och nickat och känt mig glad och stolt över att ha några dillpioner.

Ha!!!

Av en händelse googlade jag dillpion och nu är jag nästan helt säker på att jag inte alls har några sådana.

Mer troligt är det att pionerna är Herrgårdspioner.

Bladen skiljer sig tydligen ganska mycket om man vet vad man ska titta efter.

På odla.nu kan man läsa följande om Herrgårdspionen: 

"Herrgårdspionen i sin tur har något mindre finflikiga blad. Den är lite mer robust till växtsättet, har lite mer blårödtonade blommor och förekommer ofta i gamla trädgårdar. Blommorna brukar vara mer eller mindre nickande."

Japp! Det stämmer med mina det!

Jaja... vad är väl en bal på slottet? Vad är väl en Schneewittchen mot en Iceberg och en dillpion mot en herrgårdpion?

Håller med Karlsson på taket:

Det är världsliga saker!

Kram Sussie 

Äntligen tagetes!

Jag har varit i Stockholm ett par dagar. Det är alltid skönt att komma hem även om det har varit både roligt och lärorikt.
Nu var det inte bara skönt att komma hem, det var roligt också, för i brevlådan låg ett kuvert från en bloggläsare.

Hon hade uppmärksammat att jag ska försöka mig på tagetes i år och gärna vill ha just Linnétagets.

Tack snälla Eva-Marie med bloggen Solstrimmor. Jag ska se till att fröna snabbt kommer ner i jorden så jag hinner njuta av blommorna.

Linnétagetes är en gammal sort som kommer från Linnés trädgård. Bladverket är sirligt och inte så där kompakt som på de mer traditionella tagetessorterna. Blommorna är roströda och plantan blir ganska hög.

Hos Asta på vift  hittade jag denna vackra bild där tagetesen växer tillsammans med blommor i lilablå toner.

Kram Sussie

Tusen trädgårdar

Denna helg är det dags för evenemanget Tusen Trädgårdar runt om i Sverige.
Igår besökte jag Gården på Hörn, bara ett stenkast från där vi bor. Jag fick en fantastiskt rolig förmiddag tillsammans med människor som brinner för växter, trädgård och alla växters rätt att få vara kvar i trädgården. Om man så bara är ett litet ogräs.

Eller som Angela sa:
- Alla vill ha fjärilar i sin trädgård, men ingen vill ha nässlor där fjärilarna lägger sina ägg.

Av gamla juicekartonger kan man gjuta fina trädgårdsplattor i betong. Ett vackert rutmönster bildas när man sedan sätter ihop plattorna.

Jag hittade en tagetes som jag fått tips om av en bloggläsare: linnétagetesen längst ner till vänster.  Nästa år ska jag slå hål på min tagetesfördom för gott!

Som små rörliga blommor, satte gårdens djur en extra mysfaktor på besöket.


Idag ska jag besöka ännu en trädgård. Mer om det i nästa inlägg.

Kram Sussie

Trädgårdslöften inför 2023

 Hej!

Årets sista dag och vi pysslar på här hemma. Raymond jobbar vidare med  panelspeglarna i sängkammaren och jag fortsätter att skrota runt. Plockar lite (älskar att ha tid för att städa och plocka) och gör några mentala bokslut på 2022. 

Jag brukar inte ha några nyårslöften att tala om, men vet definitivt att 2023 kommer att innebära förändring av något slag. Vissa saker får man se till att lova sig själv helt enkelt. 

• Fokusera på att få fina skördar och inte bara koncentrera mig på att det så himla roligt att så fröer.  Rimligt löfte ändå.

Gräslök, smultron och fingerborgsblomma i en salig mix.

Slätbladig persilja och plocksallat.

Rädisa och svartkål. Alltså ÅH vad svartkål är snyggt!

Den lilla, lilla stigen - med hönsgården på vänster sida om sig och stenkanten som avslutar slänten från vinbärsplatån på den högra - kallas för Smultronstigen. Här växer smultronen i lagom plockhöjd ovanpå solvarma stenar.

Om jag måste välja snyggt eller stor skörd väljer jag alltid snyggt. Att blanda blommor tillsammans med grönsakerna tar visserligen bort mycket yta som jag skulle kunna få ut mer av ätbar skörd på men va fasen! Man äter ju med ögonen också. Och tagetes kan man väl också äta väl?

Rädisor är en sån där typisk grönsak som jag odlar bara för att det är roligt att odla och att se små frön förvandlas till något större och mer fantastiskt.  . Jag gillar inte rädisor och tycker allmänt att det är ett jädra pass för att bladen inte ska ätas upp av jordloppor. Kanske dags att skippa att odla rädisor...

Svartkål

• Köpa en syren. Inte vilken som helst utan helt enkelt syrenernas syren om man bor i Östra Ämtervik, älskar kulturarvssorter och Selma Lagerlöf. Ja, men det är ju liksom jag i en liten box det. Ett bombsäkert löfte. Här kan du läsa mer.

Foto: POM, SLU

• Anlägga... eller ja... påbörja en lund. Kanske kommer det att bli lite joxigt, men det borde gå. Joxigt är varken farligt eller omöjligt.  Bara lite arbetskrävande. I mina drömmar är lundens golv täckt av vitsippor. Det finns en liten bänk där som man kan slå sig ner på och njuta av att löftet slog in. Det finns så mycket fint att inspireras av på nätet. Bland annat här där dessa bilder hämtats från.

• Köpa en till bokashihink. Det är väl ändå ett löfte som jag borde skämmas över om jag inte ser till att få det gjort. Kanske inte så mycket för egen del som för att det är ett skönt, grönt sätt att ta tillvara hushållsavfall och samtidigt få välmående jord..

Idag har maken och jag  beställt en varsin massagetid på spahotellet i närheten. Ett fint sätt att knåda ur gammalt från 2022 och öppna upp för ett roligt, friskt och glatt 2023.

Önskar er alla ett fint avslut, en fantastisk start och önskan om fred på jorden och frid i själen!

Kram

Sussie

Dags att plantera frö

Iväg for dottern och med henne även minneskortet till kameran. Tills ordningen är återställd får det bli mobilkameran som hjälper mig med inläggen.

Idag ska jag plantera frön.

Årets färgtrend i trädgården är pasteller enligt de som vet.

Ja, vad säger man? I år som jag äntligen tar ett avsteg från just det och vågar mig på tagetes...
 *haha*

 

 

Nu ska jag försöka hitta frön av linnétagetes. Finns det någon läsare som vet var jag kan få tag på det?

 

Kram Sussie

Fönstervägg på verandan

Här sitter vi och myser. Jämt.
Ännu återstår det lite småfix för att få till ännu större mysfaktor, men det är ingen brådska. Det hinns.

Jag skulle gärna vilja ha en hylla ovanför dörren. Gärna gjord av väderbitna bräder. Det pågår en skapandeprocess i hjärnan för tillfället och jag låter det ta tid.

Där tobaksplantan står ska det stå en skänk. Fast det vet skänken inte om än. Den står i någon affär eller på någon auktion och väntar på att bli köpt. Om jag bara visste VAR skulle jag åka direkt. Tids nog dyker den upp, det vet jag.

Ni glömmer väl inte att ta fröer från era favoritplantor? Själv ska jag bland annat ta fröer från tobaksplanta och tagetes. Mina frösådda stockrosor är kraftiga och jättestora. Men de har inga blommor. Det är bara bladen som är gigantiska. Tror ni att de blommar nästa år eller är de ettåriga?


Kram Sussie

Don´t look back!

You are not going in that direction.

Nog hade jag tänkt att göra en återblick av året som gått här i bloggen. Men sen tänkte jag om.
Något litet om året 2012 ska jag ändå försöka mig på att återge.Jag tänkte lista saker som jag lärt mig/kommit till insikt om, istället för att återge året i bildform från gamla inlägg som brukligt är bland bloggar.

Varsågoda!

Här kommer listan:

• Jag har lärt mig måla med akrylatfärg. Det är annars något som jag verkligen hatat förut eftersom jag tycker färgen är för "kort" och lämnar spår av penseln efter sig. När det nu nästan inte finns oljefärger att få tag i längre och jag ibland inte orkar instämma i den saliga kören om linoljefärgens förträfflighet, känner jag att... mjaaaa... det torkar ju supersnabbt och det luktar inte och det duger på vissa saker. Faktiskt!

 

• Jag ska verkligen, verkligen, verkligen så tagetes till våren. Nu får det vara slut på  gnäll i september över att jag inte har några mustiga höstfärger i trädgården. Fast jag kanske inte satsar på illorange utan lite mer sammetsrödbrun. Typ!

Foto av Zac Wolf Photography

• Jag ska julpynta mitt hus veckan innan första advent. Det skulle jag aldrig gjort i år - eller något annat år - om det inte varit för att det skulle göras julreportage här hemma. I år har julstressen varit obefintlig mycket tack vare det. Jag har njutit av att pyssla, att baka, att njuta istället för att dessutom behöva julstäda också. Lite lagom tid till dammtorkning och dammsugning i december funkar kanonbra. Lovar!

 

• Och köper man julstjärnorna tidigt (innan advent) så är risken att de fryser ihjäl mindre på vägen hem från blomsteraffären. Mina julstjärnor lever än vilket är en bedrift från min sida (vilket i och för sig gäller alla blommor som överlever hemma hos oss). Yay!

• Jag gillar fortfarande att blogga fast det snart är 6 år sedan jag startade.  Jag längtar efter att få fortsätta skriva och visa mina foton i bloggen även om jag ibland undrar hur det fortsatt ska kunna göras nytänkande och fräscht. Nästan varenda vrå i huset har jag ju redan skrivit om.  Ibland får jag för mig att starta en ny blogg med namnet "Granne med Selma bakom kulisserna". Jag menar, det luktar ju inte nybakat eller är inredningsvackert jämt här hemma! Ärligt!

Kram Sussie

Räck upp handen ni som gillar orange!

 Hej alla!

Helgen har varit fin. Hoppas den har varit det för er också. Jag har målat möbler och njutit av hundvaktande, vackert väder och fågelsång. Det känns som livet återvänder när småfåglarna börjar kvittra ute.

Undrar om det är uppväxten på 60-70-talet som gör att jag inte gillat orange under decennier. De senaste åren har det dock förändrats. Jag älskar mörkt orangea tagetes, går i spinn över den knallorangea liljan som växt i trädgården sedan den anlades på 20-talet  och tycker att orange i vårt gråvita kök är typ världens  finaste.

Nu ska jag fortsätta måla möbler till sonens gamla rum som blivit hemmakontor. Märkligt det där - det rum man sist håller på att fixa i är det man tycker bäst om för stunden. Nu är det roligast att greja där trots att jag borde måla sista listen i ett annat rum.

Kram

Sussie